De Tre Musketörerna

how many cm are there to happiness?

Jag minns när jag var liten och kanske skolsköterskan sa något om ätstörningar, för mig var det så långt borta då. Det fanns typ inte ens på kartan, "klart inte jag kommer få någon ätstörning, inte mina kompisar heller! vi är ju smala?!". Men nu är det så nära, på något sätt. Men det är så svårt att erkänna.

Den stora frågan är varför vi vill vara smala? Är det för killarnas skull? För om en kille skulle tycka om mig, så skulle väl det antagligen vara för att han tycker jag har en bra personlighet och ser bra ut, har ni inte tänkt på hur mycket personligheten gör? Mycket mer än några kilo iaf! Och om en kille skulle tycka om mig tror jag knappast han skulle dissa mig för att jag har nått kilo extra på låren, eller?

Eller vill vi vara smala för våran egen skull? Men det kan ju inte heller vara sant. Varför skulle man få både sinne och kropp att lida bara för att nå en perfektion som inte finns?

Jag har så många gånger läst "att man ska acceptera sig själv", men jag har alltid haft så svårt för det, jag har haft svårt "att älskar något som kan bli bättre", även om jag aldrig försökt gå ner i vikt. Men nu så inser jag att det faktiskt är det man måste göra.

"Det är såhär jag ser ut, och folk kommer älska mig just för att jag gör det" "Ingen kommer älska mig mer bara för att jag når min drömvikt" För sedan kommer det komma en ny lägre siffra osv. Och vill jag verkligen se ut att ha en tolvårings kropp"?

sen måste man tänka på hur många andra man påverkar, hur många av ens kompisar man får att undra om de också skulle behöva gå ner något kilo. Jag har alltid undrat om de som är smala och går ner i vikt "ser ner" på mig för att jag är större än de.. haha!

Every single Word Elin! <33 så jävla rätt <3

ååååh haha älskar det sista du skrev, känner precis likadant! Alltid när jag pratar med någon som är jättesmal & dom ba nej jag tycker inte jag är så smal så känner jag mig så förnedrad ba men hallå?!



Nej men aa, ät gott, lev gott & älska dig själv så kommer alla andra älska dig också! :D <3 <3

ÄNTLIGEN ett inlägg på den här bloggen, jag tycker det står lite stilla!

alltså elin...du är en äkta skrivare!! haha eller ja du gör allt så rätt och du tänker allt rätt! :d helt helt helt awesooome!! älskar dig! <3

sen är det ju viktigt att komma ihåg att bara för att man går ner lite i vikt behöver man inte må dåligt eller få en ätstörning! men jag kan iaf säga såhär att den enda personen i hela världen man ser ner på är sig själv... alla andra som är större på riktigt ser man som perfekta och smala (förutom ja, de tjocka då...) och man avundas dem.



man är alldeles för upptagen med att hata sig själv för sin vikt för att tycka att andra är feta! det är de andra som triggar en till att gå ner mer på något sätt för att de i ens egna ögon är så fina och smala..



men sen så tror jag inte att kompisarna skulle vilja gå ner några kilo för det syns knappt i början att man har gått ner i vikt, och om det isåfall är en ätstörning så kommer den personen att göra allt för att dölja den!



jag kan säga så här att jag har tappat 10 cm runt midjan snart och inte fan har jag tyckt att jag blivit mindre äcklig, men det är i alla fall mindre av mig att hata. det är nog så det fungerar.