Elin och Johanna i Paris
hjärtat ville fram och tillbaks
Lyssnar på en låt som heter "dom hade mycket att säga", bra låt som syftar på skilsmässobarn, de flesta har nog hört den, men Sanna visade mig den idag.. Jag antar att jag hade vart en helt annan person om mina föräldrar inte skillt sig.
Men i varje fall, snart flyttar vi.. Det känns konstigt, som om jag inte är redo.. Det känns som om det bara var några veckor sen jag fick reda på att jag var antagen, och det känns ännu mindre länge sen som jag och Johanna var på intervju i stockholm, sjukt taggade vi var då..
Då tänkte man mer "fan vad kul det kommer bli, men det är långt kvar så jag hinner leva livet i Sverige innan". Men nu hinner jag fan inte det längre.. Det är en och en halv vecka kvar, är det nu jag ska börja packa eller? I mitt huvud planerar jag hur många gånger jag kommer hinna träffa varje person innan jag åker, och samma mening ekar i mitt huvud "Varför ska jag lämna ett ställe som jag både älskar och känner mig trygg i?". När jag sökte så behövde jag förändring i mitt liv, därför kändes det skönt, men egentligen så behöver jag inte det längre..
Men det här kommer bli bra, hela livet blir var man gör det till. Det är inte alla som får den här möjligheten, och jag åker med bästa Johanna! Det här året kommer bli BÄST!
Jensen tomorrow
ok eftersom det faktiskt är 2 veckor tills vi åker så ska jag och elin ina jensen imorn för att vara med våran klass lite :D LÄNGTAR fan va gött det kommer bli!
Jensen i mitt hjärta haha nej ;) fast jo lite, men paris slår nog allt <3
The Hidden Language Of The Soul
= DANCE
Saknar dansen och det gör faktiskt riktigt ont att veta att veta att jag inte kommer kunna dansa så mycket som jag brukar detta år. Sorgligt men jag ska försöka träna så mycket som möjligt själv och sen få inspiration och hitta andra dansare i Frankrike som jag kan dansa med. Det är ju trots allt mitt liv! ÄLSKAR det.
Om det är en sak jag alltid skulle vilja göra är att dansa bara för kuls skull!
Bara känna musiken i kroppen och bara köra sitt eget race, love the feelin'!
mauimaui
goddagens goddagens!
fet chill dag på jobbet då man bara har sovit och städat lite på hela dagen. känns skapligt skönt att få pengar för att sova!
ikväll satsar jag på megamys med några fina jäntor hemma hos mig! underbart!
fet chill dag på jobbet då man bara har sovit och städat lite på hela dagen. känns skapligt skönt att få pengar för att sova!
ikväll satsar jag på megamys med några fina jäntor hemma hos mig! underbart!
PUSS PUSS
SKÖN BRUD
:)
tjenna, kom precis ut ur duschen och det behövdes kan jag säga er, tog lite inpackning eftersom mitt hår inte mådde så bra.. haha! Helgen har vart riiktigt bra faktiskt! så nu tar vi den dag för dag ;)
Fredags: Åkte till stan med Evelina och Johanna och åt sushi och tog ett nytt hål i örat, haha! Sen blev det tjejmiddag hemma hos Jennifer, vilket var jätte mysigt! Kommer sakna den tjejen det här året alltså.. Men sen åkte vi till flogsta, vilket sög.. Så sen gick vi till stan och jag och emsan åkte hem medan andra frortsatte till knivsta! ;)
Bästa tjejerna!!
Lördagen började med tävling för min del, Josefin hängde med och det blev kul som alltid, roligaste var ju också att jag slog mitt personliga rekord och red på 70% i LA! Men blev dock bara placerad trea, det var många andra fina hästar där också!
På kvällen så bjöds det hos Tilde, haha hade riktigt roligt faktiskt! Jag vet inte om jag ska säga så mycket? Bilderna får nog tala..
finaste!
så söta,haha!
haha, har en annan väldigt rolig bild på emma och hampus, men vågar inte lägga upp den..
vad vare som hände med bloggandet??
jadu vad var det som hände igentligen? lusten att blogga svackar i vissa perioder sååå, så är det!
Men kanske borde ta tag i denna grymma blogg nu så ni har något kul att läsa på eran lediga tid! haha
igår var en sanslös kväll och dag!
först var jag på kräftskiva med hampie hos hans kusin som fyllt 18! var super mys och superkul! sen drog jag och hampus till örsundsbro där det vankades paarty hos tilde! jaduuu.. den festen kommer nog inte glömmas på ett bra tag kan jag säga! riktigt RIKTIGT trevligt hade jag det!
sköönt att man ska jobba imorgon då! alltid lika trevligt att komma på att alarmet kommer att ringa kl 06.00 imorgon så man får stiga upp och känna att den mysiga varma sängen inte är ett alternativ för mig! kul kul!
slänger väl in någon gammal
facelook's
hare bra sålänge!
mycket vackert vare ja..
Feel so good feel so good
gårdagens morgonfrilla
så vackert :)
don't be so hard on yourself
Elins fina inlägg är så stört bra skrivet, jah som alltid när hon skriver. Jag har alltid undrat var just idealet är för någonting, vad är det som är fint. Personligen tycker jag att man är finast när man älskar sig själv och trivs med den man är och inte tänker på vad man stoppar i sig 24/7. För så fort man älskar sig själv så börjar andra också göra det. Och som elin skrev, man blir så jävla påverkad. Unna dig livets bästa, annars skadar du bara dig själv och människor omkring dig. Vet att det är svårt men en inställning jag alltid oftast har är ayy man lever bara en gång och just dem där extra kilona vafan är det då? just en siffra har ingen betydelse alls.
Jag vill bara att alla ska må bra <3
how many cm are there to happiness?
Jag minns när jag var liten och kanske skolsköterskan sa något om ätstörningar, för mig var det så långt borta då. Det fanns typ inte ens på kartan, "klart inte jag kommer få någon ätstörning, inte mina kompisar heller! vi är ju smala?!". Men nu är det så nära, på något sätt. Men det är så svårt att erkänna.
Den stora frågan är varför vi vill vara smala? Är det för killarnas skull? För om en kille skulle tycka om mig, så skulle väl det antagligen vara för att han tycker jag har en bra personlighet och ser bra ut, har ni inte tänkt på hur mycket personligheten gör? Mycket mer än några kilo iaf! Och om en kille skulle tycka om mig tror jag knappast han skulle dissa mig för att jag har nått kilo extra på låren, eller?
Eller vill vi vara smala för våran egen skull? Men det kan ju inte heller vara sant. Varför skulle man få både sinne och kropp att lida bara för att nå en perfektion som inte finns?
Jag har så många gånger läst "att man ska acceptera sig själv", men jag har alltid haft så svårt för det, jag har haft svårt "att älskar något som kan bli bättre", även om jag aldrig försökt gå ner i vikt. Men nu så inser jag att det faktiskt är det man måste göra.
"Det är såhär jag ser ut, och folk kommer älska mig just för att jag gör det" "Ingen kommer älska mig mer bara för att jag når min drömvikt" För sedan kommer det komma en ny lägre siffra osv. Och vill jag verkligen se ut att ha en tolvårings kropp"?
sen måste man tänka på hur många andra man påverkar, hur många av ens kompisar man får att undra om de också skulle behöva gå ner något kilo. Jag har alltid undrat om de som är smala och går ner i vikt "ser ner" på mig för att jag är större än de.. haha!
